• Maud

Models and voices from Uppsala/Eva

Updated: Dec 6, 2018

#AlaMaud Meet Eva Källander. At the premiere of A la Maud, Dec 7 in Uppsala, there will be a catwalk with models living in Uppsala. All ages, ethnicities, genders, bodies and styles are invited. The theme for this catwalk is Svartvitt and the models are invited to share an outfit in black and/or white.

Jag har klätt mig i vitt, men med svart under...så som det känns...så som livet är....

Jag har en väninna...en levnadsglad, stark och bubblande. Hon är alltid klädd i vitt. Hemma är också det mesta vitt. Kanske för att hon kommer från snöriket... från Wilhelmina. Vi brukar åka skidor och långfärdsskridskor på vintrarna. Men, vi lärde känna varandra genom jobbet. Vi har jobbat tillsammans i olika projekt...långa outtröttliga dagar och ibland långt in på nätterna. Men alltid haft roligt och kunnat lösa alla problem. Vi brukar avsluta med en god middag och ett glas vin...inte vitt...helst rött...

Vi slutade jobba på det viset och det tog lite tid mellan gångerna vi träffades. Fast det var alltid lika lätt att återkoppla...bara fortsätta där vi slutade sist.....

Sen kom livet emellan...det gick en tid..och vi hörde inte av varandra...

När det väl blev av så hördes det att det var någonting som var fel...fast hon sa inte vad. Så jag tog tåget och åkte till henne. Då fick jag reda på att hon var sjuk...att hon gick igenom ganska tuffa behandlingar. Hon hade förlorat håret...men hon var nästan lika glad och sprudlande som alltid...

Jag började åka till henne ofta...nästan varje vecka för att hjälpa med saker som hon inte riktigt orkade med. Och så efter en tid blev hon friskförklarad. Vi skrattade tillsammans åt att hon trots det var lite snurrig och fortfarande påverkad...lite ”chemo brain” dröjde sig kvar....

Men sen kom livet emellan igen...det gick en tid utan att vi hördes...en annan nära vän blev sjuk och allt kretsade kring honom. Så gick han bort...

Jag ringde min väninna...men hon svarade inte...jag ringde igen och igen men fick inget svar. Jag ringde hennes son...men fick inget svar...

Jag blev lite bekymrad men tänkte att hon är väl i Wilhelmina och tar hand om sin enorma skog...en tuff tjej och skogsägare dessutom. Dålig mottagning i skogar o fjäll...eller...

Så kom livet emellan igen...mina svärföräldrar gick båda bort och det tog tid och kraft...men jag ringde snart igen. Inget svar...men nu tutade det upptaget. Jag ringde igen nästa dag...men det var fortfarande upptaget....nästa dag samma sak och nästa timme...

Jag tog tåget och åkte hem till henne men ingen öppnade. Jag ringde hennes son men fick inget svar. Men så efter några dagar ringde han tillbaka och berättade att hon inte bor kvar hemma. Hon bor där hon får hjälp dygnet runt. Så jag tog tåget och hälsade på henne...min vita vackra vännina...

Hon såg inte längre ut som den jag mindes...hon hade fått tillbaka allt sitt långa hår men förlorat 30 år...det var inte mycket kvar som jag kände igen. Men hon kände igen mig och log o skrattade när hon såg mig...och jag log och skrattade med henne. Jag tillbringade timme efter timme där...så länge hon orkade...och jag pratade och pratade...för hon hade inga ord kvar.

Hon skrattade och mindes när jag berättade...men ibland försvann hon in i sig själv och jag fick vänta tills hon kom ut igen och mötte min blick...jag visade bilder....jag pratade om vänner...om saker vi gjort tillsammans...om trädgården hon hade och om äpplena som växte där. Och innan jag gick lovade jag att komma snart och att ta med äppelmos som jag förstod att hon längtade efter. Vi kramade varandra och tog ett ordlöst adjö.

Men så kom livet emellan och det gick en vecka...det gick två...sen tog jag äppelmoset och satte mig på tåget och åkte dit....men då var hon inte längre kvar....då var det för sent...

Det här var bara ett par veckor sedan...och jag saknar henne...

Jag har klätt mig i vitt, men med svart under...så som det känns...så som livet är....

0 views

 © 2018 Maud Karlsson

  • Grey Facebook Icon
  • Grey Instagram Icon
  • Grey Vimeo Icon